Ja..nu står jag på mig. Fast jag egentligen inte vill. Jag vill lyssna på vad hjärtat säger, att den här gången skulle det inte bli så. Det skulle bli bra.
Tyvärr vet jag att det går inte. Inte så länge jag står för vad jag känner och han envisas med att känna mindre.
Ändå har det varit han som hört av sig stup i kvarten. Å andra sidan har det väl vart så jämt. Det är ju jag som ska va på och tjata och vilja hitta på nåt, men det är väl så..Han saknar inte kossan förrän hon är ute ur båset.
Idag ska jag gå och klippa mig, det vore spännande att göra något riktigt drastiskt och annorlunda..typ kapa alltihop...men jag vet inte om det skulle bli så snyggt. Å snygg..ja det vill jag gärna va. SÅ vi får se vad som hittas på.
Tja...har inte så mycket mer att säga just nu..kanske kommer mer senare.
Tjao for now.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar