De hittar mig alltid.

Tårarna kom ikväll. De hittar mig alltid. Jag försöker ju verkligen att verka som att den här gången så är det över på riktigt och nu får han skylla sig själv.
Problemet den här gången är bara att...jag trodde det var okej mellan oss. Inget annat. Okej.
Skojfriskt och glatt.
Sen är det tystnad- rakt igenom.
Jag fixar nog inte det här en gång till.

Om jag bara visste vad som pågick i hans huvud. Om han bara visste vad som pågick i mitt huvud. Hur allt gnager och gnager inuti. Det gör så jävla ont och jag känner mig så fruktansvärt jävla dum i huvudet.

Måste sluta lura mig själv, det blir bara fel. Man har bara sig själv, då måste man va ärlig åtminstone såpass att man slipper få en attack av idiotiska jävla tårar. De svider som fan.

Sömn.

"när man är över femton vårar finns inga tårar kvar"